Just nu sitter jag i min säng i mörkret så jag knappt ser vad jag skriver och lyssnar på grannarna ovanför som festar. Det låter mest som om det är en hel flock med elefanter. 

 

Snart är det jul och jag har inte ens tänkt på att det sedan bara är en termin kvar på skolan. Vad ska jag göra efter det? kommer jag få jobb och kunna skaffa mig en inkomst eller kommer jag bli fast hemma igen? Utan något eget och något jag vill? Det är så mycket tankar som far igenom huvudet så sömnen helt försvinner på egna vägar. Allting ordnar sig brukar folk säga men jag anser att det ordnar sig bara om du försöker att hjälpa det på traven, ingenting löser sig med tiden utan att du gör något åt det. 

 

Jag känner mig som en zombie som inte riktigt vet vem jag är längre. Jag vill så mycket men ändå inte. Jag vill inte vara vuxen och jag vill inte ta ansvar, men jag vill inte heller vara liten och utan en egen vilja. Det är svårt att vara vuxen, och väldigt trist haha.. 

 

En sak till är att jag litar inte på folk längre, det känns som att de flesta bara försvinner eller inte står för saker de säger. Det blir liksom bara tomma ord. Men när någon väl visar sig vara ärlig så har jag svårt att ta till mig det och tro igen, tänk om alla bara kunde vara ärliga från början och stå för vissa saker man gör. Hur lätt hade inte alla relationer, såsom vänner, familj, förhållanden men även förhållandet till sig själv varit. 

 

Nu ska jag sova och hoppas på att jag känner min bättre imorgon, just nu är jag otroligt täppt i näsan och känns som att jag har feber.. Inte så värst kul. 

Och för er som läser så, nej jag är inte depremerad och nej jag är inte negativ. Vissa känlor bara dyker upp men försvinner lika fort. 
Ha en bra kväll/natt. 

 

 

Uppdatering: En full Emma ringer mig och berättar att hon tar en slaktare för mig, otroligt gulligt.. haha (: 

Godnatt!